Ikväll skulle jag och Emmy ta en promenad, med vi fick åka med hennes bror till akuten Han hade tappat stekpannan och fått stekande matfett över hela foten. AJ! Huden hade trillat av i samma sekund som matfettet träffade huden AJ!

Vi väntade lite mer än två timmar på en läkare som var inne i fem minuter och konstaterade andra gradens brännskada. Sen kom det en allmänt otrevlig sjuksjöterska som la om foten. Sådan kommer jag aldrig bli!
Jag fick förklara för Emmys bror att han inte behövde vara orolig för att kompressen skulle fastna i såret eftersom det var en salvkompress som skulle hållas fuktig.
Konstigt att hon inte sa något eftersom han uttryckte sin oro för det.. Som sagt sådan ska jag aldrig bli.

Nu är det slut på praktiken, min handledare sa till mig igår att hon skulle sakna mig jättemycket och att det skulle bli tomt utan mig.. Det var kul att få höra.

I morgon ska vi sitta i stadsparken på kvällen och snacka skit och äta gott.. Mysigt!

Dags att sova!

Puss!

Haha vilken underbar film!!! Den var inte alls som boken, man märkte att boken legat till grund för filmen men inte mycket mer... Men fan så underbar den var!!!
Man skrattade och grät om vartannat och jag är inte den som gråter till filmer... Gråter gör jag till extreme home makeover, men vem gör inte det liksom??

Jag är helt tagen, sjukt egentligen att vara det av en film, men fan vad den beörde mig. SE DEN!!

Men sen nu när jag sett den så blev jag lite ledsen... tänk om det skulle hända i verkliga livet, jag vet inte om jag skulle överleva i fall jag förlorade Håkan. Det är helt otänkbart... Usch *ryser* kommer drömma mardrömmar i natt.
 
Nej! Så ska jag inte tänka..... lyckliga tankar!

Puss!

Läste boken ett par gånger för något år sedan, skoja att jag blev glad när den kom ut på film.
Tänkte kolla på den i kväll, är sjukt nyfiken på om den är lika bra som boken. Det brukar ju sällan vara så, men jag håller tummarna =)



Puss!

När jag var 8 år bestämde jag mig för att göra lumpen, så blev det också.. Eller nästan.
Jag mönstrade och blev bevakningssoldat i 4:e skvadron. Vi var ridande soldater som hade exerscis som specialitet. Det var en av de roligaste upplevelser i mitt liv... I tre månader, sen hände det något.
Det skrevs en artikel om mig:

Tvingades bryta. Idag är det ett halvår sedan Emelie lämnade lumpen. Trots det har hon fortfarande svårt att sova och förstår inte vad det var som fick henne att må så dåligt.

"Varje kväll har jag svårt att somna. Jag tänker på baskerprovet, kamraterna och befälen"
Emelie mönstrade, som alla andra tjejer, frivilligt. Hon fick en tjänst på tio månader. Innan inryck var hon nervös inför vad som väntade:
- Jag hade laddat för lumpen i ett och ett halvt år. Jag ville verkligen göra det, och visst det var jättekul, i tre månader.
Hon hamnar på samma pluton som några hon känner och upplever inryck som spännande. I början övar de grunderna i exercis och vapenhantering. Efter två veckor i motoroverall får de sin m/90.
- Vi hade fått höra att det var töntigt att åka hem i m/90 men vi var så stolta att alla åkte hem i uniformen, säger hon.Emelie trivs bra även om hon i början är lite rädd för hästarna hon ska ta hand om och rida. Hon vänjer sig ändå ganska fort vid dem och allt fortsätter som vanligt. Tills mitten av mars.

Emelie börjar må dåligt och känner sig nere. Det är dålig stämning i plutonen och mycket tjafs. Hon känner att hon inte vill gå upp ur sängen på morgonen, tappar aptiten och har ångest inför uppgifterna. Hon låser in sig på toaletten i flera timmar och gråter. När det sen är dags för baskerprovet brister allting.
- Jag var sjuk innan och var väldigt rädd för att inte klara det. När vi började marschera rann svetten och jag blev arg på mig själv. Jag tänkte; varför har jag inte tränat mer, varför är jag inte starkare, säger hon.
På morgonen går Emelies knä ur led, men det hoppar tillbaka och hon fortsätter baskerprovet. Hon sackar efter och får gå först. Hon drar ner tempot och de andra ropar att hon måste öka.
- Jag gick så fort jag kunde. Jag kände mig som en börda för gruppen, kände mig totalt värdelös. Och det var då på den landsvägen som jag bestämde mig. Jag klarade inte mer, jag måste sluta, säger hon.
Emelie hoppar av baskerprovet och ser de andra gå förbi, grupp efter grupp. Hon åker tillbaka till baslägret där hon får ta hand om packning, diska och servera mat .
- Det dygnet var det värsta i mitt liv. Alla tittade snett på mig, jag orkade inte längre, jag ville bara åka hem och låsa in mig i lägenheten för resten av livet, säger hon.
Emelie får träffa personalvårdskonsulenten och läkaren. Efter lite krångel får hon frisedel med motiveringen att hon har ångest, dålig aptit, sömnsvårigheter och är nedstämd. Hennes tid i lumpen är över och hon får åka hem.
- Det var en otrolig lättnad. Jag hade känt mig så instängd, säger Emelie.

Nu i november muckar hennes lumparkompisar. Emelie vill fortfarande göra lumpen men litar inte längre på sig själv. Nästan ett halvår efter att Emelie fick frisedel tänker hon ofta tillbaka på sin tid i lumpen.
- Varje kväll har jag svårt att somna. Jag tänker på baskerprovet, kamraterna och befälen. Jag tänker på om jag kunde ha gjort något annorlunda, om jag kunde ha klara det. Jag vet fortfarande inte varför jag mådde dåligt, det kom så plötsligt.

Faktum är att jag vet varför, dels var det den dåliga stämningen, men sen utvecklade jag en slags fobi för hästarna. Sen att jag blev tvingad att rida och vara inne hos hästarna, gjorde ju inte saken bättre.
Är än idag livrädd för hästar, men det börjar bli bättre. Hästarna på K1 i stockholm blir inte väl omhändertagna och ett gäng finniga tonåringar som inte kan någonting får ta hand om dem.
Dom klämmer in 3 års ridskola på 3 månader och skador och ambulansresor var ett dagligt inslag. Jag klarade mig dock i från det.
En annan händelse som gjorde min ångest ännu värre, var hur jag blev behandlad efter att jag hoppat av baskerprovet. Jag behövde läkarvård men fick ingen, fick sova i ett kallt rum på ett betonggolv trots att jag var sjuk med hög feber. Fick en utskällning när jag bad att få träffa sjuksköterskan, fick tillsammans med de två andra som hoppat av städa efter officerarna. (vi höll på i 12h 17-05). Hände fler saker, men dessa var väl de värsta.
Jag blev lovad psykolog i det civila, men det rann ut i sanden, fick dock ett telefonsamtal i från sjuksköterskan som bad om ursäkt att jag inte fått träffa henne. Hon hade inte vetat något om det...
Än idag kan jag må dåligt över det som hände, men inte så ofta. Men efternamnet Augustin ger mig fortfarande kväljningar, det var Majoren som vägrade ge mig sjukvård. Däremot vill jag nämna alla officerare i min pluton, dom var underbara mot mig när jag mådde dåligt. Skulle ha mått ännu sämmre om dom inte fanns. Sjukt nog minns jag inte deras namn, visst är det konstigt att man bara minns det dåliga.

Aja detta var min lilla historia om lumpen... trots allt som hände så saknar jag det militära lite, så nu har jag tagit steget och ska bli hemvärnssjukvårdare. Det ska bli jätteskoj =)
Det blev ett långt innlägg, tack för att du tog dig tid att läsa.
Det betyder mycket för mig...

På onsdagar på svt går en serie som heter barnmorskorna. Eftersom jag troligtvis vill bli barnmorska i framtiden så följer jag denna serie varje vecka.
Men idag blev jag så arg när jag såg det... En av barnmorskorna ville sätta en västerviksblocka på en föderska som hade väldigt väldigt ont. Den är tydligen snabbverkande och lätt att sätta. Men.. läkaren ville inte eftersom hon var dålig på det, okej det kan jag ta. Men sen gick barnmorskan vidare och frågade en av sina kollegor. Som i en mycket otrevlig ton sa "Ja, det kan jag. Men jag gör det inte! För det får jag inte betalt för." Va fan!
Okej att hon inte får betalt, men här har vi en patient som verkligen behöver detta och hon vägrar! Tyvärr så kommer man alltid möta sådana bitterfittor idioter i sitt yrke men det är sorgligt. Patienten kommer alltid först och om man nu absolut inte vill så ska man fan vara trevlig mot sina kollegor. Gaaah!

Denna låt har jag när håkan ringer till mig...

På tv har dom en funlight reklam där den spelas.. gissa om jag blir förvirrad när den visas..
Älskar ju när Håkan ringer till mig och så blir jag lurad...

Stackars mig!

Mitt absoluta favoritprogram när jag var liten...

Funderade på att plocka fram medicinsk teknik för sjuksköterskor och förbereda mig inför veckan..
Men det skulle ju vara att ifrångå mina normala rutiner som en slöfock...
Kollar nog på asterix i stället,....

...dom svenska antiloperna är väldigt små och gömmer sig under löven?

Man lär sig något nytt varje dag..

Kram!

Jag försöker vara positiv, lovad Håkan igår att jag skulle rycka upp mig och visa mig själv att jag är en stark människa..
Å det ska jag banne mig göra... so what ifall katten pissar i sängen och att jag inte kunde sova i natt. Det finns faktiskt dom som har det värre.. mycket värre..
Nu ska jag sluta sitta här och tycka synd om mig själv.
 Ska masa mig ut i köket och leta fram något gott att äta sen ska jag städa.. och det ordentligt. Här ser ut som faan rentutsagt..

Kram!

Sitter nu på swebus igen... Hatar det.. Hatar att behöva åka ifrån de jag älskar.
Visst ska det bli skönt att komma hem till katterna och kompisarna. Men varför kan man inte få det bästa av båda världarna. Varför måste jag välja? Men snart snart.. hoppas jag så flyttar Håkan upp till mig i Örebro.
Men just nu är det tungt..

Förmiddagen spenderades i Laserdome hallen.. svettigt och ganska kul.. men jag kom sist varje gång. Men som Håkan sa "huvudsaken att man har kul" (han vann två av tre gånger) :P

Snart är jag framme i Göteborg sen bär det av mot Örebro i ytterligare 4 timmar.. Emmy den underbara ska hämta mig på stationen... Hon är så snäll. Är glad att jag träffat henne.. vänner (riktiga, sånna som inte sviker) har det inte funnits många av.
Men i Örebro har jag fått flera stycken. .. med samma sjuka humor som mig..
Det är underbart!

Kram!

Borde nog ta och kliva upp ur sängen.. Föreläsning Forskningsmetodik1 börjar om två timmar.. uscha.. låter inte skoj.

Ikväll ska jag bjuda Emmy på middag.. hon vill ha stekt anka med rysk kaviar och champagne.. *hjälp*
Nä får luska ut något gott och inte fullt så dyrt =)

Tittade på Oprah här om dagen och där diskuterades homosexualiteten. oprah frågade en expert vart i världen det var bäst att vara gay. Sverige var det självklara svaret. Varför frågade Oprah.. "jo för att det är okej att vara gay där"
Blev lite paff... klart som fan att det är okej att vara gay! Det ska vara okej att vara gay i alla länder.. trodde jag var en självklarhet.. Men så är jag ju svensk också.
Men jag är inte homosexuell så jag undrar, är det okej att vara det i Sverige.. får man leva som man vill utan fördommar?

Gissa vad mer... I sverige tog man bort att det var olagligt att vara homosexuell1944, i USA 2003! Jajävlar...

Finns det någon som kan hjälpa mig med min bloggdesign.. Eller åtminstånde guida mig åt rätt håll. Jag är värdelös på sånt.
Snälla.. någon som vill anta sig lilla mig.

Kram!

Har i snitt ca 5-6 läsare om dagen.. Vilka är ni? Ge er tillkänna!
Jag vet ju några som tittar in då och då.. men ni som inte brukar ge en kommentar, gör det! Det skulle vara jättekul.

Kram!

Min absoluta favoritfilm har jag nog gemensamt med mpnga tjejer... Om det finns en kille som gillar Dirty Dancing så kan väl någon tala om det för mig.
Hur som helst  antalet gånger jag sett filmen är nog uppe i tresiffrigt nu. En sportlov för många år sen kollade jag på den sju dagar i rad.
Av princip har jag aldrig tittat på Dirty Dancing 2, jag trodde att den var typ som Grease2 och det vet vi ju alla att den är kass och går inte att jämföra med den första.
Idag slog jag på teven och där gick Dirt Dancing2 och det var faktiskt helt okej.. nästan bra faktiskt.
Men jag måste säga att Patrick Swayze INTE åldras vackert... I första filmen var han grymt snygg, i andra grymt sliskig och plastig.... URK


             
Otroligt vacker bild...    (klicka för att få större)

I morgon blir det en etik föreläsning i skolan.. jag hoppas och ber att det är något att ha.. de senaste föreläsningarna har varit värdelösa.

Kram