I torsdags var jag med om min livs första operation, en mycket liten dock..
Har haft en bula på huvudet i flera år och nu tyckte jag att det var dags att ta bort den. Dels så var jag tvungen att dölja den och det gillade jag inte. Sen så blev den lite större hela tiden och det skulle ju inte bli vackert i slutändan.
Så i torsdags infann jag mig på plastiken här i Örebro, sketnervös var jag men dom var hur gulliga som helst.

Bedövningssprutan som jag fasade mest kändes inte alls och sen när dom började så kändes det ett tryck men ingenting mer alls. Det var tråkigt att den satt så jag inte kunde se på, det hade varit spännande.

Det värsta var när de skulle sy, för då var de lite utanför bedövningsområdet och det var INTE skönt, sen började det blöda lite för mycket och då hissade de upp huvudet och la på ett hårt tryck. Vilket resulterade i att jag höll på att svimma, ner med huvudet och upp med fötterna och där fick jag ligga ett bra tag,.

När jag skulle hem så hade jag världens migränhuvudvärk så en snäll klasskompis kom och hämtade mig. Jag hade ett fruktansvärt fult förband på mig eftersom det är så svårt att plåstra om huvudet. Folk stirrade på mig fär jag stod och det förstår jag. Men det blev lite väl när en man på gräsklippare stirrade så att han körde rskt in i en betongpelare.

Resten av dagen spenderades i sängen med bautahuvudvärk...


Så här fin var jag...