I torsdagskväll, efter operationen så märkte jag att Rossi inte mådde så bra.. Han försökte kissa upprepade gånger, men lyckades inte. Han blev så deperat att han hoppade upp i sängen och satte sig för att kissa mitt framför mig. Det har aldrig hänt tidigare så då förstod jag att det var allvarligt. Jag ringde jourveterinären som sa att det kunde vara njursten och urinstop så jag var tvungen att komma in bumspåengång... Som jag är så blev jag ju livrädd, min snälla klasskompis som hämtade mig på sjukhuset var som tur vaken och han lånade ut sin bil till mig.
 
Kl 01 sätter jag mig i bilen och styr mot Strömsholms djursjukhus. När jag väl var framme så fick vi komma in på en gång och det första som hände var att veterinären plockade fram en låda för att se om han kunde kissa nu...
Till min stora lättnad så kunde han det, men det var fortfarande inte bra. Han satt sär i säkert 10 minuter och verkade ha ont. Så han fick smärtstillande och antibiotika och ska gå på det fram tills på fredag. Jag har ännu inte fått provsvar på om det var urinvägsinfektion eller kristaller i urinen så vi får se hur framtiden för min kisse kommer att se ut.

2000 kr kostade denna resa, det sved men det var det värt. Min älskade kisse måste ju må bra.
Jag var hemma igen halv fem på morgonen helt slut...


Älskade Snorkis