... på min första hundutställning. Ullis ställde Pax och tjejligan var ju självklart tvugna att åka och heja på honom.
Kl 09 i morse stod turkosa faran utanför dörren och jag (så snäll som jag är) ställde frivilligt upp att köra. Ett tips när man kör tukosa faran är att stänga att fönster och dörrar innan man startar den. Risken för att bli döv är annars ganska överhängande. Ett annat tips är att bromsa i tid.. ungefär en timme innan planerat stopp.

Väl i Karlskoga (botorps ridhus för att vara exakt) så upptäckte vi att vintern fortfarande härjar där. Fyyy sjutton så kallt det var. Jag hade klätt mig efter vädret i örebro. Där det var strålande sol och ganska varmt.

Det var mååånga hundar på utställningen och av alla de slag. Långa, korta, smala, tjocka, långnosade, plattrynade, nakna och väldigt väldigt håriga. Blev ganska kär i en långhårig chiuaua och några goldenvalpar. Enligt papprena så skulle det finnas en papillon på utställningen, men jag hittade den inte. Ingen är ju dock finare än Sniff.  Hon kan aldrig bli en utställningshund eftersom hon är feltecknad, men jag ser det som så att ingen papillon ser ut som sniff och därför är hon väldigt speciell, våran lilla tjej.


Första bilden på Sniffen som uppfödaren la ut på blocket. Vem tycker inte att det ansiktet är det sötaste i hela världen. Här syns tydligt hennes felteckning. En papillon ska ha samma färg runt ögonen.

Hur som helst, Pax och Ullis var superduktiga och fick med sig ett par rosetter hem. Grattis!

Kram