Kl 19 träffades vi i parken och dukade upp en festmåltid bestående av jordgubbar, vattenmelon, kladdkaka, spraygrädde och vitlökschips.. Jag hade även laddat upp med mitt smarriga smultronvin.
Vädret var perfekt och jag hade satt ihop en underbar mix av sommarlåtar.

Som vanligt så hade vi superkul med många gapskratt, vi fick en del blickar från folk runt omkring som försökte ha en lugn kväll.. Men det struntade vi fullständigt i.

Efter ett tag upptäckte vi till vår fasa att vi tagit med alldeles för lite dricka, Ullis och Emmy kastar sig i bilen och åker hem och häller upp resten av koskinkorvan (stavas det så?) och sen "lånar" hon lite av hennes pappas 60% strohrom.. Lite fjortisvarning där :P

När dom var åter så var det dags för lite kubb, och visserligen vann Emmt och Ullis två gånger av tre, men Karins regelvar att den gånger vi vinner är den som gills... så tyvärr Ullis, vi vann :P

Resten av kvällen satt vi och skrålade högt till musiken och blev uppätna av mygg...
När kl var 01 kände vi att det var nog och började arbeta oss mot parkeringen... Ullis var snäll nog som stöttade Emmy som tyckte att det var jättekul att busvissla på alla som gick förbi.

Jag och Emmy lämnar av Ullis och Karin och beger oss hemmåt.. fort går det inte, både hon och jag var rejält runda under fötterna.

Efter vägen får Emmy för sig att hon ska kissa och traskar ner mot ån, jag minns att jag tänkte att det där är ingen bra idé. Jag lyssnar efter ett plask men hör inget. Precis när jag tänker gå och leta efter henne så stapplar hon ut i från buskarna.

"Jag höll på att trilla ner i ån!! Jag fick kämpa för mitt liv!" Hon håller sina armar framför sig som är fulla med rivsår och blåmärken. Jag bryter ihop av skratt så där snällt som man gör när man är lite för full...

Färden fortsätter hem i sakta mak, väl hemma hos Emmy  upptäcker hon att hennes nycklar är borta!

Klockan är 02 på natten och jag var väldigt sugen på att sova, men vi vänder och går tillbaka till ån där hon kissade, hon pekade ut trädet där hon kissade, men där fanns inga nycklar. Vi beger oss tillbaka till stadsparken, jag orkar inte gå så jag hoppar upp på cykeln. Men jag vågra inte skjutsa henne så hon springer hela vägen!! Ungefär 3 km fram och tillbaka..

I parken är det mörkt och vi hittar inga nycklar, vi bestämmer oss att vända och cykla/springa hem.
Vi stannar ännu en gång vid ån och hon upptäcker att det var fel träd hon pekade ut. Vid det rätta trädet hittar vi alldeles intill vattnet, hennes penga och hennes kamera! Men ingen nyckel.. vi fortsätter en stund till och jag går till och med ut i vattnet för att hitta dem, men icke..

Vi får gå hem till Emmy, tack och lov bor hennes mamma på nedersta våningen och balkongdörren var öppen. (hennes mamma dock ej hemma) Vi får gör en öppning i kattnätet och jag hivar upp Emmy på balkongen, väl uppe så trampar hon i en kruka jord och dimper nästan i backen...

Kl 05 var jag hemma, helt slut. Men en roligare kväll har jag inte haft på länge. Har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.

Dagen efter får jag fylla i luckorna i Emmys minne, blåslagen som hon är... Vi skrattar gott ännu en gång och hon lovar att aldrig mer dricka... Hehe det tror jag när jag ser det..

Mycket långt inlägg, men detta vill jag minnas resten av mitt liv =)

Puss!